Olof Johansson, en legend i vår tid

 

                   Olof Johansson, en legend i vår tid.

Några minnen om Olof Johansson. Fiske Journalens grundare och en man med en otrolig kunskap om fiske.  Själv har jag haft förmånen att få fiska med en i mina ögon en legend. Största utbytet hade vi nog när vi fiskade på havet. 

Olof hade på den tiden träffade på varandra i Nord\'f6 hamnen innafö Marstrand, en 22 fots Polar snipa. Själva fiskade vi från en Ockelbo B16 med 50 hk Mercury. På den tiden var kommunikationen mellan våra småbåtar en komradio, kanal 16. Där utbytte vi erfarenhet och tips.

Tre svenska långarekord lyckade vi från dessa småbåtar långt ut till havs. Christian Wedebrant med en fisk på 18,8kg.Fångad i maj månad. Olof lyckades fånga en fin långa samma höst på  fina 19,3kg.

Våren efter fick Arne Olsson sin helt fantastiska långa på 24,35kg om inte minnet sviker mig. Allt detta utspelade på samma plats 1976-1977 och platsen blev känd som Lubbegrund.

Havsfisket var p\'e5 den tiden fortfarande skapligt. Olof skaffade en större båt, en Sea Angler 31 fot med 120 hk Ford diesel. Ombyggd med en större styrhytt. Mycket elektronik bl.a. en Decca navigator för att kunna hitta posititionerpå det vida havet. En revolution blev det när Philips kom med sin AP navigator som läste decca kordinaterna. Och omvandlade dom till long/latitud. Priset var inte relevant för en vanlig arbetare,ca.17000kr. Senare kom en billigare version från AP för ca 10000 kr. En sådan införskaffade även jag jag.

Olof lyckades Håbrand (Sillhaj) och det tände ju haj feber bland oss småbåtsägare. Fiske broder Ingvar Andersson och jag skaffade även vi en annan båt utrustad utrustad havsfiske. En Barco 20 fot med en Penta MD 11 C. Oj, så mycket fiskmäsk vi spred från den båten för att locka in håbranden.

I en frysbox på balkongen förvarades det mycket mald makrill i påsar. En septemberdag 1978 ringde Olof och frågade om vi skulle prova efter sillhaj. Okej, sa jag och ringde fiske broder Ingvar som hakade på. Vi startade fr\'e5n Nord\'f6 hamnen med Breidaren. Olof stoppade maskin sydväst om Hättebergets fyr. Det frysta mäsket hamnade i en nätkasse  och bildade ett snart ett oljigt spår i srömmen. Olof visade sin enorma erfarenhet med att agna en liten enkel krok med en sillbit. Strax fick han en Hornggädda  som skars ner i mindre bitar för att komma under det finmalda makrill mäsket. Hajspöna var tacklade med hel sill och fiskades på ca 15 m djup.

Efter bågra timmars drift på det lugna havet ser jag en liten rörelse på Olofs spö topp och påpekar detta för honom. Han lyfter spöt ur hållaren, ett par snabba vevtag och 20 lbs sött bugar djupt. Vi förstod att det inte var Pigghaj utan något betydligt större. Mycket riktigt, en liten Håbrand fick snart flyingaffen och lyfts ombord på Breidaren .Hajen vägdes ombord till 24-25kg och rensade omgående för att inte köttet skulle bli dåligt.

                                                       Olof i spänntag med en Håbrand

Mäster Olof har lyckas med det ingen annan gjort. Landa två Sillhajar trots att det fiskades och dumpades 100 tals kilo mäsk fick vi andra ingen kontakt med denna fantastiska fisk.

Olof är ju ävenen fantastiskt duktig laxfiskare  och har Ätran som sitt favorit vatten. Medlem i Hallands sportfiske klubb sedan 1961. Jag fick förmånen att följa med Olof och gästfiska  klubbvattnet i september 2014. Olofs fiskebroder Claes-Göran och jag började överst på sträckan och efter en liten stund lyckades jag fånga en lax. Som strax fick friheten åter. Senare pådagen vid en annan pool sitter Olof och spanar ut över vattnet. En lax visar sig och han uppmanar mig att kliva i och försöka på den  den fisken. Han satt ju där innan så fiken skulle vara hans men som gäst ville han att jag skulle försöka. Fru Fortuna var med mig för efter bara några kast satt lax nr 2 på kroken. även den den fick friheten återr. Två laxar på en dag var enligt Olof väldigt ovanlig för en fiskegäst Tyvärr fick inte han eller Claes-Göran någon fisk

                                                Olof sitter å spanar ut på sitt älskade Ätran

Olofs kunnande inom fisket är vill jag påstå helt unikt. Men fortfarande på ålderns  höst är han vetgirig som få. En tidig mars dag 2014 kom han till sjön för att prova detta med Skagit kastning. Naturligtvis med sitt enhandspspö. Kände mig mig onekligen lite stolt att få visa visa honom detta fina sätt att kasta. 

                                                           Olof provar detta med Skagit

                    Jag fick förmånen att åka  med Fiskejournalen till Azorern 1981och  utmana den stora tonfisken. Jo, det var en fantastisk upplevelse att kopplas samman med ett sådant enormt kraftpaket. Nu fick vi inte inte tag på någon av giganterna /Blåfenstuna) men dom BigEye som vi lyckades fånga gav en  en härlig kamp. Och det var Olof som hela tiden var på hugget och kollad så trollingbete gick på rätt sätt Det var även han som lyckades landa resans största tonfisk på ca  105kg.

Här bänder Olof i en motsträvig Big Eye tuna.

Nu på senare år efter att ha opererat in nya höfter blir det inte så mycket fiske för honom. Hans sysslar numera med att snida fiskar i trä och det gör han tydligen riktigt fint. Enligt dom som har sett hans alster.

Inte att förglömma dom tre fantastiska böcker han har skrivit.

}

 

           Det var för flera år sedan. Fiske efter lax med enhands spö i vårat klubb vatten.

                Numera har jag betydande sårighet att kasta med en hand på spöt.

Skjutlinor.

 Ett litet tips om skjut linor Linorna på bilden är rödAmnesia och grön Berkley Big Game. På översta bilden är båda tagna från spole och torra. Bilden under har båda linorna legat i ljummet vatten ca 1 timma. Skillnaden i mjukhet blir markant. Den gröna linan Berkley är min favorit lina som ligger på alla mina rullar. Fast i 2 grovlekar.

En i mitt tycke fantastisk nylon skjut lina och jag har provat några stycken genom åren. Jo det finns många fina nylon linor b.la Ken Sawada och Varivas men ingen som jag har hittat som kan matcha  Berkley i pris

En liten fundering.

 Hur många fluglinor behöver en flugfiskare? På bilden ovan är det ca hälften av dom linor jag har. Själv tror jag att det har med utvecklingen att göra. Under mina 60års fiskande har det naturligt vis hänt mycket med linorna.

Förr var det mest DT linor som idag kanske är lite svåra att få tag på. för att inte tala om silkeslinor. Sedan kom ju WF linor som var en utveckling. När jag intensifierade mitt kastande för ca 20år sedan var det populärt med långa spön och långa Speylinor. Jodå kul att kasta med men inte så mycket fiskelinor i våra förhållandevis små vattendrag. Då passar kortare spö/ linor 10-13 fot med passande linor.

Dagens linor är ju mer användbara än gårdagens. Framförallt detta med att kunna byta spetsar på linan. Så egentligen behöver man bara en lina till sitt passande spö. 

Men det gillar naturligtvis inte tillverkare/ säljare. Som gärna vill kränga en lina för varje fisksort.  

   

   

Fin spinnfiskad torsk från Hönö på 60 talet.

Hur kunde det fina kustfisket som vi hade på västkusten totalt kollapsa.

Hittade en artikel i Fiskejournalens årsbok 1984, som alltså för över 40 år sedan beskrev vad som var på väg att hända.

 

Det hände sig idag.

 Idag blev jag konfronterad med en äldre dam utsänd från Mölndals kommun. Hon påpekade att det var fiskeförbud eftersom det tillhör ett naturreservat. Jag fick visa henne att jag inte fiskade. Då påstod hon i fullaste allvar att jag inte fick stå där och kasta eftersom det är naturreservat.

Damen i fråga visste absolut inget om vare sig fiske eller vilka regler som gäller. Jag har säkert tränat på denna platsen i över 15 år. 

Vän av ordning undrar ju var det är för inkompetent personal som Mölndals kommun skickar ut på fältet. Hennes enda tydligen på hittade argument var att folk har klagat att jag står där och kastar.

Några bilder tog jag efter att jag kastat färdigt. Hoppas hon kommer tillbaka vid något tillfälle så skall jag förklara vad som gäller.

Ytterligare en liten film med den allt för tidigt bortgångne Pär Jansson