En reflektion på årets sista dag.

 Det är med sorg i hjärtat man tänker tillbaka på en svunnen tid och fisket vi hade här på västkusten. Bilden ovan är från mars 1977 alltså 45år sedan. Det tog inte längre tid att ödelägga stora delar av västkusten.

Bilden visar en långa med den fantastiska vikten av 24,35, och raderade tidigare rekord långan på 19,3kg som legenden Olof Johansson metade upp på samma ställe. Platsen som fiskebroder Christian W och Stig Carlsson hittade och fick det eminenta namnet Lubbegrund.  Även Christian kunde under kort tid stoltsera med det svenska rekordet på samma fiskart med en magnifik långa på18,8 kg. Själv lyckade jag meta upp en fantastisk fin långa på 15,6kg.  Inga lätta fiskar att överlista, många timmars väntan med stora gråsej eller makrillfiléer liggande på botten 70-90m längre ned

Platsen var ett av dom få ställen där det gick att med våra små båtar 5-6m kunna fiska efter den åtråvärda fisken Lubb. Men detta fisket har totalt kollapsat tack vare ett ohämmat yrkesfiske. Och det förutsätter runt hela vår kust medan politikerna blundar. Vem har rätt att skövla våra en gång så fiskrika vatten??

Fiskebroder Ingvar och tre fina Lubbar.

Har ni möjligheter så läs dessa två böcker så förstår ni hur det var för 40-50 år sedan och tidigare.

Nytt kontra gammalt.

 På dagens dimmiga träningspass ville jag testa hur äldre spön står sig mot nyare versioner. Det gamla Daiwa Whisker har kanske 15-20 år på nacken. medan Guideline Kispiox är betydligt yngre, men inte dagsfärsk.

Jodå båda spöna hanterar linorna bra men helt klart är att dom yngre spöna har betydligt större viktfönster. Kispioxen kastar allt mellan 250-450gr= 16,2-29,2g beroende om man kastar med en eller två händer.

Enligt min uppfattning orkar inte Daiwa spöt hantera detta stora viktspann. Kan det vara så att som vännen å legenden Olof Johansson skrev i sin fina bok "Laxfiske på mitt sätt". Att flugspö är en förbrukningsvara? Jag vet inte vad som händer när kolfiber belastas undre lång tid. Kanske mattas fibrerna? 

Hur som helst har dom äldre spöna egenskaper jag uppskattar om man bortser från egenvikten. Jag är även förtjust i nyare spön som har dom äldres goa aktion och kastförmåga. 

 

Test av Airflo FITS+ lite film

 Denna underbara Decemberdag fick jag möjlighet att prova mitt senaste nyförvärv. En Airflo FITS 450gr/29,2g/ 6,05m. Först ut var min 11 fots Guideline Kispiox laddad med en T8 spets på 3 m. Jo funkade skapligt men lite tung att lyfta i det stilla vattnet. Bättre var det med en Rio sjunk3 spets på 10fot.

Men helt klart det bästa är en 2 m T8 spets varför? jo en så kort lina blir fantastiskt lätt att lyfta trots hög sjunkgrad. Då var det underbart även på mitt gamla Daiwa Wisker 11,3´# 5-6-7-8.

Airflo linan provade jag även på min 13`CTS #7-8 då med en 15 fots sjunk 3 spets. Oj vilken trevlig kombination även detta är.

Sist men inte minst provade provade jag det nya bandet till min Slinger som Arild Moe tagit fram för att ha utanpå jackan. Funkade klockrent.

 

Tomten kom tidigt i år igen.

 Så har även jag skaffat den omtalade Airflo FIST. 450gr/29,2g. Skall var 6,25m men var 6,05m. Spelar säkert inge som helst roll men man funderar ju varför inte siffran på asken stämmer med verkligheten.

20 cm hit eller dit är skit samma men när vissa linor diffar på 60-70cm blir man ju bara förbannad. Vikterna är ju det som enligt tillverkarna verkar vara det viktigaste.

Hur som helst skall denna linan bli trevlig att testa på några olika spön.